- nottoday -

Do it again
 
Bilder från Barcelona när jag var där år 2012.
 
Underbara Barca! Har haft turen att få besöka denna härliga stad två gånger. Första gången då 2012 med familj och vänner, sedan när jag var och tågluffade i Europa året efter det. Storstad och strandhäng mixad i en plats. Love it!
 
OCH i höst blir det även en trip dit! Ladda batterierna med sol och bad inför Sveriges höstmörker. Jag tror den här hösten kommer bli bra. Ni vet ibland har man en magkänsla för saker i livet. Min magkänsla är på topp inför de kommande månaderna. Lustigt egentligen. Vet inte hur det kommer sig men jag gillar känslan!
 
Kyss. 
Att vara här och nu
Har ni någonsin kännt känslan av att ni vill veta exakt vart och med vilka ni är med om t.ex. 1-2 år? Det är en slags känsla av att vilja ha kontroll som smyger sig på hos mig i alla fall. Speciellt när man tog studenten och all framtidskoll bara försvann lika snabbt som svensk sommar gör. Frågan man då matades med var "Såååå vad ska du göra i höst?". Bäst var de som hade en plan. Dessa människor var man avis på. Eller?
 
Jag själv har alltid varit en person som vill veta hur framtiden ser ut. När jag var liten och tillsammans med min familj var på besök hos vänner/släktingar frågade jag alltid mamma eller pappa fler gånger "När ska vi åka hem?". Det låter i grunden som en väldigt oartig fråga att ställa när man är gäst hos någon. Men jag frågade inte för att jag längtade efter att få åka hem utan för att jag ville veta hur mycket jag skulle hinna ta tillvara på stunden. Om jag fick svaret "Vi åker hem om 2 timmar" kände jag direkt att jag fick kontroll över läget och kunde utnyttja tiden till max. 
 
Men det här är något jag den senaste tiden fått släppa på. Suget efter att vilja veta hur/när/var. Det är nu man ska njuta av att inte behöva veta allt. Njuta av spänningen att vem/vad som helst kan ta plats i ens liv. Njuta av att kanske inte veta vart man bor om 1 år. Jag kan nu idag känna en pirrande nervös känsla inför framtiden. Inte alls den där läskiga känslan jag kände när jag vaknade upp för ett år sedan dagen efter studenten. 
 
Jag kan inte fråga livet "När åker jag hem? Hur lång tid har jag på mig att njuta av stunden? Kommer den försvinna eller stanna kvar?" så som jag frågade mamma och pappa. Att skynda på till kärlek, vänskap eller till en viss tid gör att man missar alla små stunder. Stunden när personen du gillar ler på det där sättet som bara du ser. När din kompis kramar om dig extra hårt för ni inte setts på länge. När du gjort ett fett bra jobb och borde klappa dig själv på axeln mer än vad du gör, just för du har bråttom och inte stannar upp. 
 
So what om jag inte vet hur livet ser ut när jag är 24? Rätt skönt att inte veta! Att sedan när man är 40 titta tillbaka på åren runt 20 och skratta lite åt hur naivt och ovisst allt var. Skratta åt alla olika jobbval, studieval, relationer och diverse matlagningsmissar (det sistnämda i mitt fall haha). 
 
Skriver egentligen detta för att påminna mig själv om att inte stressa. Man ska satsa på nuet, fånga in den man vill vara med och carpa sönder lite diem. Yolo:a en helt vanlig torsdag. Leva life en grå måndagmorgon och skaffa sig ett riktigt lush life. 
 
 
Drinks
Bra kväll med Martin på Drinks 20.
 
Nu i veckan när jag och Martin jobbat stängning kände vi att vi förtjänade ett glas vin (..eller två...eller fler..) efteråt. De två sista timmarna i butiken blev så galet strssiga och röriga, mentalt var min hjärna borti Sydamerika eller något. Med andra ord icke närvarande, som grädde på moset på min vardagliga tankspriddhet.
 
Jag själv är inte superrutinerad på Gbg's uteliv eller restauranger än. Tur man har Martin under sådana omständigheter. Bland annat han som introducerat mig för baren Drinks 20 (som är cirka 10 min från min lägis). Blev även där vi körde AW. De va nice.
Puss.